Här var de riktiga och tuffa karlarna!!

Hur som helst jag blev erbjuden fler vikariat och fortsatte sen man vant sig. För det var trots allt kul att få arbeta med dessa sjuka människor. Det hade också sina poäng. Dessutom man kunde ju också imponera på flickor med sitt arbete! Man fick det ena vikariatet efter det andra på olika avdelningar och efter hand som man visade vad man dög till.
Till sist när jag var så pass godkänd, att jag fick komma till den svåraste avdelningen.
Där  fans bara hårdkokta manliga skötare. Det var där de farligaste patienterna fans. Det fans fyra sådana speciella avdelningar som låg i ett särskilt hus. Detta hus kallades av personalen för ”stormen” Vilket var förbjudet att kalla det!
Alla byggnader med manliga patienter fans på en sida av sjukhusområdet och spegelvänt på andra sidan låg exakt lika dana byggnader för de kvinnliga patienterna. Specialavdelningarna  (som stormen) låg på yttersta flanken. 
Vi vårdare hade en blå uniform med gula knappar. En skärmmössa med ett ovalt vitt märke, med ett blått kors i.  Alltså såg vi ut som någon sorts poliser. På vis och sätt kan man säga att vi var mer poliser än vårdare.
På denna speciella avdelning jag nu kom till placerades bl.a mördare och andra mkt samhällsfarliga människor men där placerades vanligt oroliga människor också så det var en salig blandning av klientelet.
 Hela sjukhusområdet var inhägnat av staket, murar och portar.
Var mer som en stor militärförläggning än ett sjukhus. Det  låg också avlägset,  en mil utanför stans centrum.
Ska här berätta om ett annat sjukhus i Lund som hete Vipeholm. Där fanns s.k rastgårdar bestående av kraftigt stål nät där patienterna fick komma ut och få lite frisk luft.
På söndagseftermiddagar var det ett utflyktsmål för folk som kunde gå och titta på patienterna som man går och tittar  i en djurpark, som inte långt före min mentalskötar tid blivit förbjudet att gå och roa sig på patienternas bekostnad.
Men åter till S.ta Maria. 
Men detta S.ta maria sjukhus och liknande stängdes på slutet av 80 och början av nittiotalet. Kvar har blivit sådana som Karsudden för kriminella. Vilket var synd om dem som sådana hade blivit ett hem och trotts allt en trygghet för väldigt många patienter. De kastades ut och det är många av dem som ropar på hjälp i dag eller gått under helt. Men nu har jag gått händelserna i förväg så tillbaka där jag slutade sist:
Man fick lära sig av de gamla skötarna hur det skulle gå till. Men jag blev inte precis populär.
Då jag trodde man skulle vårda och inte djävlas och ha roligt på patienternas bekostnad.
Jag fick en hygglig skötare som kompis. Han sa till mig gör som de fasta skötarna säger och gör som de om du vill få fler vikariat. Den enda sjukvårdsutbildning jag fått var som sjukvårdare under exercisen.  Men jag var mkt intresserad av sjukdomar som fanns här.
Jag köpte böcker från Freud till Adler m.fl Bl. a. fuskade jag lite i grafologi. Men för att klara det hyfsat klarar jag det inte utan att använda läroboken och det är faktisk för jobbigt för en amatör att syssla med. Men jag har faktiskt gjort det grundligt på en person på senare år men det tog tid för mig!
Jag glömmer aldrig när överskötaren gav mig en spruta i handen och sa at jag skulle ge en patient den intramuskulärt. Ni kan tro handen darrade när jag stack in den. Men min kompis hade sagt till mig: ”Om du blir tillsagd att göra något, säg då inte at du inte kan! För då får du svar: Har du inte lärt dig något på denna tid så är du inte lämplig här så adjö med dig!””
Ja man fick faktiskt vara väldigt observant och lära sig på det viset.

Fortsättning : Klicka här!