Detta är fortsättningen efter som kock. Vill ni Börja där så klicka här! 

Ger mig in på ett okänt yrke!

S.ta Maria var ett riksmentalsjukhus i Helsingborg. Det byggdes under en period av arbetslöshet.
När bygget blev färdigt fick byggjobbarna bli skötare åt mentalt sjuka människor.
De sjuka var allt från dem som blev sjuka p.g.a intagning där, därför de hade varit obekväma för makthavare till alkoholister, mördare, sådana där hjärnan inte utvecklats normalt, dementa, schizofrena, paranoida, psykopater, heroinister. Vanliga knarkare fans inte på den tiden och absolut inga barn och tonåriga. Då rörde det sig om s.k fint folk och som var de som fick bra vård! De fick eget olåst rum, vitaminer och maten fint serverat.
Man kan fråga sig hur dessa byggnadsarbetare kunde vara lämpliga skötare åt ett sådant klientel. Läkarna hade en fullständig makt över ALLA de intagna om de skulle få komma ut i friheten el inte! Skötarna hade också fullständig makt inne på ”sjukhuset” över de s.k patienterna. Vad de kvinnliga skötarna kom ifrån vet jag inte. Ibland måste några manliga skötare rycka in på de kvinnliga avdelningarna.
När jag började där som vikarie mentalskötare expreminterades det med olika mediciner och doser En medicin var Hibernal ett insektsdödande medel. Var det någon som var av oro oregerlig spändes han/hon fast i sängen över magen samt händer och fötter. Eller så fick de ett långbad.
Bland de vanliga behandlingarna var: Insulinbehandling, elchocker och lobotomering.
Insulinbehandlingen gick till så: En dos insulin injekterades i så stor dos att patienten hade gått helt i coma om det inte sekunden innan stuckits ner en tjock gummislang genom näsan till magen. I en tratt i ena änden hällde då ner så där en liter hemmagjord sockerlösning. Innan de var på väg in i coma så var insulinet sådant att patienten måste spännas fast i bälte. Detta för att pat. fäktade med armar å ben, vrålade och svettades på grund av hallucinationer.
Det behandlingsresultat detta gav var att pat. fick en stor kulmage och blev slö och liknöjd efter upprepade behandlingar.
Elchocken gick till så att man la flera patienter i en rad. (På den tiden användes ingen bedövning eller muskelavslappnande!) En elektrod sattes på vardera tinning. Fyra skötare höll i armar och ben för att inga leder m.m inte skulle brytas. Så slogs strömmen på. Patientens rygg spändes upp i en båge och skakningar i hela kroppen ögonen stirrade som om de skulle tränga ut från ögonhålorna och fradgan stod som från en överansträngd häst. Detta var ett konstgjort framkallat epilepsi. Den sista hade innan han skulle få elchocken redan fått flera chocker genom att se på dem som fick före honom. Vem skulle inte bli medgörlig efter sådana behandlingar? Det var den menade boten med den behandlingen!
Lobotomeringen var den allra värsta behandlingen. Det var ett kirurgisk ingrep där man skar av pannlobsnerven. Den behandlingen fördärvade patienten för all framtid! Patienten fick en fullständig personlighetsförändring, slö, liknöjd ,frånvarande, mistande av sexualdrift och mkt annat!
Med lite annat smidande emellan så följer fortsättning på detta sen, med kanske lite roligare inslag också!

Forts. Klicka här!

Andra bloggar om: mentalvård