Direktlänk till inlägg 17 april 2007
Nästan samtidigt som jag höll på att skriva om sjuka hjärnor så ekade skotten på skolan i Virginia.
Så ruskigt så man mår illa. Just nu är mina tankar på all anhöriga och andra som på något vis står nära de döda och skadade. Jag håller själv en tyst minut för dem och tror att många förenar mina tankar med dem.
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...